"Magkatarr" slutade med ärrad för livet.
Magkatarr va?! Näru. Fy apan va jag är trött på att inte må 100% bra för en gång skull. Som sagt, fick ju ont i magen förra onsdagen, och blev ju bara värre allt eftersom.
Ringde sjukvårdsupplysningen på torsdag som tyckte jag skulle ringa vårdcentralen direkt på fredag morgon för att få en tid för undersökning. (Tydligen så är det viktigt om man samtidigt har sväljsvårigheter, som jag också hade). Sagt och gjort, strax efter 08 i fredags ringde jag vc och fick en tid 1½ timme senare för provtagning och läkarbesök. Traskade med försiktiga steg dit och fick hoppa, eller ja.. lyfta upp mig själv, på britsen. Och där började pinan. Ajfan, va ont de gjorde. Läkaren trodde ja skämtade men insåg väl att ja hade riktigt ont när ja inte fick stopp på tårarna. Magkatarr?! Nejdu, hade inte ens ont där. Visade sig att de troligen va blindtarmen, så med en remiss i handen var de raka vägen till akuten. Själv tyckte jag väl att det kanske va lite överdrivet alltihopa... Hade ju ändå "bara" ont i magen. Ytterliggare prover togs, och dropp sattes igång. Som ni säkert vet tar det en evighet på akuten så att sova bort den tiden var ett knep. Och lyckades ganska bra. Kom dit strax efter 11:30, och ungefär 5 timmar senare får jag veta att jag ska opereras. Kul. Inte direkt vad jag hade tänkt men.. Det var bara att gilla läget. Blev skjutsad i, ja just de rullstol, bort till avd 6, även kallad "KAVA", som tycktes ligga så långt bort det bara gick att komma på sjukhuset. Och väl där, ja där låg jag. Inte äta, inte dricka. Inte nånting. Lyckades tillslut iallafall få en lugnande och så somnade jag. 01.45 kommer Joel in och lyser med ficklampan, "Upp och hoppa, operation nu". Borta som jag var så knallade jag upp... Och ner i världens mest kala rum skulle jag. Blev sövd, måste ändå säga att just då när man fick "sov-sprutan" och kände att man försvann, det va en riktigt häftig känsla. Otroligt att man kan somna så fort som man gör då. "En sån spruta kanske man skulle ha hemma och ta till när man har svårt att sova?!" Haha, jadu Nena, det vore väl något :) Helt väck, och efter ett par timmar väcks jag. "Emely, vakna nu. God morgooon. Emely.. dags o vakna." Blev sen körd i sängen upp till avd. 6 igen, och där har jag sedan dess legat till igår lunch då jag äntligen fick komma hem! Snacka om att jag njöt när jag kom ut ur stora entrén och kände frisk luft. Åh, de va underbart! Fantastiska människor har tagit hand om mig under dessa 5 dagar och jag har trivts riktigt bra, för att ha legat på sjukhus. Så nu har man varit med om sin första operation också.
Tack mamma, bror, Jeanette & Bianca, mormor, Helena, Patrik, Ann-Marie & Erika för att ni besökte mig. Uppskattades mycket!
Åkte med ut till Hammarö igår och la mig i solen det första jag gjorde, underbart var det. På eftermiddagen kom Jeanette & Bianca ut, en trevlig överraskning. Käkade mat och hade allmänt trevligt. Och stoltare faster än såhär är det tveksamt att man blir. Denna lilla underbara solstråle Bianca gör ju att man bara blir så glad! Söt som socker är hon. Och Fabian blir bara finare och växer så det knakar. Ska bli kul när han kommer hit i sommar. Gud så fina brorsbarn man har! Jag är stolt!
Vad jag trodde var magkatarr slutade med tre ärr. Hah. Känns som jag lurat mig själv.
Ringde sjukvårdsupplysningen på torsdag som tyckte jag skulle ringa vårdcentralen direkt på fredag morgon för att få en tid för undersökning. (Tydligen så är det viktigt om man samtidigt har sväljsvårigheter, som jag också hade). Sagt och gjort, strax efter 08 i fredags ringde jag vc och fick en tid 1½ timme senare för provtagning och läkarbesök. Traskade med försiktiga steg dit och fick hoppa, eller ja.. lyfta upp mig själv, på britsen. Och där började pinan. Ajfan, va ont de gjorde. Läkaren trodde ja skämtade men insåg väl att ja hade riktigt ont när ja inte fick stopp på tårarna. Magkatarr?! Nejdu, hade inte ens ont där. Visade sig att de troligen va blindtarmen, så med en remiss i handen var de raka vägen till akuten. Själv tyckte jag väl att det kanske va lite överdrivet alltihopa... Hade ju ändå "bara" ont i magen. Ytterliggare prover togs, och dropp sattes igång. Som ni säkert vet tar det en evighet på akuten så att sova bort den tiden var ett knep. Och lyckades ganska bra. Kom dit strax efter 11:30, och ungefär 5 timmar senare får jag veta att jag ska opereras. Kul. Inte direkt vad jag hade tänkt men.. Det var bara att gilla läget. Blev skjutsad i, ja just de rullstol, bort till avd 6, även kallad "KAVA", som tycktes ligga så långt bort det bara gick att komma på sjukhuset. Och väl där, ja där låg jag. Inte äta, inte dricka. Inte nånting. Lyckades tillslut iallafall få en lugnande och så somnade jag. 01.45 kommer Joel in och lyser med ficklampan, "Upp och hoppa, operation nu". Borta som jag var så knallade jag upp... Och ner i världens mest kala rum skulle jag. Blev sövd, måste ändå säga att just då när man fick "sov-sprutan" och kände att man försvann, det va en riktigt häftig känsla. Otroligt att man kan somna så fort som man gör då. "En sån spruta kanske man skulle ha hemma och ta till när man har svårt att sova?!" Haha, jadu Nena, det vore väl något :) Helt väck, och efter ett par timmar väcks jag. "Emely, vakna nu. God morgooon. Emely.. dags o vakna." Blev sen körd i sängen upp till avd. 6 igen, och där har jag sedan dess legat till igår lunch då jag äntligen fick komma hem! Snacka om att jag njöt när jag kom ut ur stora entrén och kände frisk luft. Åh, de va underbart! Fantastiska människor har tagit hand om mig under dessa 5 dagar och jag har trivts riktigt bra, för att ha legat på sjukhus. Så nu har man varit med om sin första operation också.
Tack mamma, bror, Jeanette & Bianca, mormor, Helena, Patrik, Ann-Marie & Erika för att ni besökte mig. Uppskattades mycket!
Åkte med ut till Hammarö igår och la mig i solen det första jag gjorde, underbart var det. På eftermiddagen kom Jeanette & Bianca ut, en trevlig överraskning. Käkade mat och hade allmänt trevligt. Och stoltare faster än såhär är det tveksamt att man blir. Denna lilla underbara solstråle Bianca gör ju att man bara blir så glad! Söt som socker är hon. Och Fabian blir bara finare och växer så det knakar. Ska bli kul när han kommer hit i sommar. Gud så fina brorsbarn man har! Jag är stolt!
Vad jag trodde var magkatarr slutade med tre ärr. Hah. Känns som jag lurat mig själv.
Kommentarer
Trackback
