Skratt, gråt och återkommande huvudvärk..
Ska man skratta eller gråta? Det kan man verkligen undra. Känner för att göra båda delarna. Skratta för glädje, ironi, och patetiska saker som sker. Gråta av ilskhet, besvikelse och frustration. Ibland kan man verkligen fundera på vad folk håller på med. Små små saker blir som stora jordbävningar, och allt av ett pytelitet missförstånd. För att man sagt fel ord, valde fel tonläge att säga det i eller för att man inte sa något alls. Jag är så sjukt trött på att inte bara kunna säga och göra precis det jag vill och känner för, precis när jag vill och känner för det.
Har haft återkommande huvudvärk senaste dagarna som inte tyckte vilja ge med sig, och det är rätt segt, man blir off och känner inte för att göra någonting alls. Bara ligga i sängen och lyssna på musik och försöka koppla bort huvudvärken.
På fredag bär det av till Karlstad igen, känns bra. Första stoppet på plats blir till kiropraktorn för att lägga rätt några kotor i rygg och nacke. Efter det vet man inte vad dagarna har att erbjuda, mer än att jag ska vila och bara vara. Umgås med familjen, träffa min underbara Nena (Shit va jag saknar dig gumman!!!), sen på måndagskvällen har jag lovat bio till en toppenkille :) Det ska bli mysigt! Ja, det va dom dagarna det..
Kanske dags att sova lite nu. Drömde en aning konsigt i natt också.. mycket lustigt.
Aja, gonatt.
